Ifall du missade Aftonbaldets utmärkta genomgång över hur klyftorna ser ut i dag. Det intressanta är att samma undersökning visar att svensken i allmänhet inte vill ha så stora klyftor. Kolla själv:
Förändringen i disponibel inkomst har ökat med 39 procent åren 2006-2011 för de 20 procent rikaste, men bara med 3,5 procent för de fattigaste 20 procenten. Det är en utveckling ytterst få gillar.
Samma sak med skattepengar som hamnar i skatteparadis via skolor (ett system Sverige är helt ensamt om i världen). Inte heller det gillar folk i allmänhet.
Men både den styrande regeringen står ju bakom både vinsterna i skolan och att klyftorna ökar rekordsnabbt jämfört med övriga EU-länder.
Sedan har vi ju detta med sänkt sjukersättning och försämringar i a-kassan samtidigt som förmögenhetsskatten avskaffades (och arvsskatten av socialdemokraterna 2005).
Jag begriper inte hur folk får ihop detta i sina huvuden. Jag tycker på ett sätt – men röstar på ett annat sätt!
Det kommer numera ideligen kritik mot regeringen för att de inte ger mer för att motverka arbetslösheten Men – varför skulle de göra det? De ekonomiska borgerliga teorier bygger ju på att det SKA vara en ganska hög arbetslöshet. Det pressar ner löner, håller inflationen i schack osv osv.
Övergripande handlar det om att rasera välfärden i den form vi känner den sedan decennier. Detta är ingen extrem tolkning som många på den borgerliga kanten tycks tro i sin naivitet. Saken har uttryckts väldigt tydligt i böcker av både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.
– Det gäller att på ett rationellt och humant sätt nedmontera välfärdspolitiken. Det måste ske.
Så står det i Anders Borgs bok ”Generell välfärdspolitik”. Vad nuvarande statsministern tycker vet vi mycket väl via hans bok ”Det sovande folket”.
– Vi vill inte att folk svälter men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.
Jag är nu 65 år. Jag är typisk medelklass, har högskoleutbildning, bor i Ö Villastan, har varit journalist på SN i många år osv osv. Mina grannar – mest M-folk – tycker jag är trevlig och vi har kul på våra gemensamma fester, t ex kräftskiva.
Men varför blir jag så himla fel när det kommer till politiken? Mina grannar och vänner håller med när vi talar i pincipiella termer. Men det är få som röstar på Vänsterpartiet. Några faktiska skäl till varför vi inom Vänsterpartiet är så pestsmittade kan jag inte få.
Spökar den gamla kommunismen? Begriper vi inte nationalekonomi? Ska vi införa Stasi (finns redan)? Kan vi inte ta ansvar för ett land?
Ser vi till problemet vinster i vården är det en majoritet som håller med oss. Och vi är ENDA parti som håller med det svenska folket! Men ger det plus i opinionsmätningen? Nej!
Varför är folk så skrämda av Vänsterpartiet?
Jag har utbildningsmässiga verktyg, erfarenhet genom åren plus yrkeserfarenhet som journalist och kommer fram till att Vänstern är enda alternativet. Motbevisa mig – tack!
När jag tar upp den frågan på Facebook är det total tystnad som möter mig. I mina mörka stunder misstänker jag att det är den krassa egoismen som ligger bakom, dvs bra med skattesänkningar osv. Är vi så illa ute?
Nu är det dags för 1 Maj igen! Även i år manifesteras 1 Maj och arbetarrörelsen av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tillsammans, en tradition sedan ett antal år. Vi samlas kl 11.15 och kl 11.30 drar vi igång med appeller från SSU, S och V.
12.00 Avmarsch mot Träffen i vanlig ordning.
13.00 Arbetarekommunens ordförande hälsar välkommen.
13.10 Musik – Flygande Bokrullen spelar svängig kletschmer-musik.
13.45 Tal av Vänsterpartiets Mia Sydow Mölleby, bl a ledamot av KU
Det finns en del konstiga resonemang som jag tror kan vara ett resultat av den individcentrering som gällt de senaste 25 åren. I sin enklaste form handlar det om TV och ”Byt kanal om du inte gillar det du ser”. Om jag nu t ex ser ett program som jag upplever som sexistiskt så är alltså den enkla lösningen att att inte se det.
Detta är en djupt egoistisk och i förlängningen odemokratisk tanke. Försvinner sexismen om jag slutar att notera den? Nej, naturligtvis inte. Men den försvinner från min privata och egoistiska horisont. Krig upphör inte bara för att man slutar titta på obehagliga reportage från krigshärjade områden.
Så när det gäller verkligheten som jag ser via TV eller noterar själv tänker jag inte ”välja en annan kanal” utan även i fortsättningen försöka göra något åt det jag tycker är fel.
Onsdag 24 april blir det ett spännande medlemsmöte! Vi ska få information om vad ”Feministiskt självförsvar” är och dessutom berättar kommunalrådet Nicklas Franzén och v ordf i Vård- och omsorgsnämnden Mona Ström på temat ”Har vi koll på äldrevården?”
Platsen är Afariska föreningens lokaler på Brandkärrsvägen 112 (ingång i källaren på gavlen) och tiden är kl 18.30.
Faktiskt är det nu så att majoriteten av alla väljare, inom alla partier, utom Moderaterna, är emot privatiseringar inom vården, skolan och omsorgen. Och när det gäller det där med att plocka ut privat vinster inom den här sektorn, ja, här är motståndet kompakt bland alla väljare, även bland moderater. Hälften av moderaterna säger nej till att plocka ut vinster.
Men folkets åsikter betyder inte så mycket för partierna. Det enda parti som är emot privata vinster i välfärden är fortfarande Vänsterpartiet.
Mätningen är en del av den s k SOM-undersökningen som är Sveriges mest omfattande opinionsundersökning och det är Göteborgs universitet som står bakom.
Det är också intressant notera att undersökningen visar ett ökande stöd för offentlig sektor. Det är uppenbart att allt fler svenskar uppmärksammat avigsidorna med den brutala nyliberala våg som sveper över Sverige. Och Sverige är utan tvekan det land i västvärlden som gått längst (drabbats hårdast) av den borgerliga regeringens ”reformer”.
I den bästa av världar går politikerna i takt med ”folket”, dsv de som man representerar. Ibland kanske politikerna ligger lite före och ibland lite efter. Det här stäms av vart fjärde år i form av allmänna val.
Men valen täcker bara det övergripande typ privatisering eller inte osv. Andra frågor som t ex hur Nyköping som stad ska utvecklas ger sällan utslag i de kommunala valen. Därför är kommunala politiker ofta hänvisade till eget omdöme i kombination med eventuell opinion.
Det är nu det börjar bli knepigt. Vad är en ”opinion”? I en så pass liten kommun som Nyköping är det inte så svårt att skapa en organiserad ”insändarstorm”. Det finns också några starka informella grupperingar som flitigt kritiserar olika saker. Ofta i form av olika inlagor till kommunen.
Hur representativ är en ”opinion”? Nja, ingen vet naturligtvis. Ska man döma av den ”insändarstorm” och de runt 150 inläggen som drabbade mig när det gällde ”gnälliga gamla gubbar” så har jag ingen som helst förankring längre hos mina väljare.
Men – nu tror jag inte det är så. Påhoppen – framför allt på Facebook – är så grova att de knappast har stöd hos flertalet i Nyköping. Några tycker att jag ska avgår omedelbart, andra tycker jag inte förstått, en del kalla mig ”kommunistsvin” och anser därmed argumentation överflödig.
– Nu har han visat sitt rätta jag. Inga andra åsikter än Partiets är tillåtna, heter det i ett inlägg.
Jag blev till och med fysiskt hotad i ett telefonsamtal. Det var så pass grovt att det blev polisanmält.
Det var snyggt att Urban Granström, Nicklas Franzén och en rad framstående politiker att stötta mitt inlägg på Facebook. Det handlade primärt om att vi vet för lite om vad den viktiga åldersgruppen 30-35-åringar vill med Nyköping och det är vi politiker mycket medvetna om.
Lite mer beklämmande är att Miljöpartiets ”ordförande” Björn Wadström seglar med i den populistiska vinden och kritiserar mig utan att ta upp sakfrågan.
Problemet är destillerat i frågan om Åkroken – men har en vidare dimension, dvs vilka är ”nyköpingsborna”? Hur ska vi veta vad ”nyköpingsborna” vill?
