I dagens SN (8 jan) finns en ledare som slår det mesta i sin naivitet. Ledarskribenten är förvånad och till och med lite upprörd över vad som hänt med Sverige och begreppet solidaritet (fast hen själv använder nog inte det ordet):
– Det här med att hjälpa andra människor, att tänka på någon annan än sig själv. Det verkar vara helt ointressant, står det i ledaren.
SN är upprörd över att de flesta nyårslöften går ut på att fixa till det för sig själv, gå på gym, äta bättre osv, men att detta med att tänka på andra kommer långt ner på listan.
Men detta är ju EXAKT det som propagerats från borgerligt håll i decennier med stöd av Timbro och Svenskt Näringsliv. Det var ju dåvarande PR-chefen Eskilsson som myntade uttrycket ”Satsa på dig själv” på tidigt 80-tal. Borgerligheten tyckte att detta med solidaritet och kollektiv gått för långt och anlade effektiv moteld.
Sedan dess har vi sett utvecklingen mot individualism gå i raketfart. Ordet ”kollektiv” har fått en negativ klang och ”individ” har blivit ordet för dagen. Vi har dessutom en regering som gynnar de starka som finns i ”innarförskapet” och de som är utanför straffas med sämre villkor på alla tänkbara plan, inte minst i fråga om status sedan kampanjen om ”fusket” i försäkringssystemen drog igång.
I ett samhälle där egoismen är den bärande principen vinner den starke. Problemet är att den starke inte är stark. Han är helt enkelt bara ensam.
Vi har ett nytt år framför oss. Det ligger där som ett oskrivet blad. Visserligen är nyårshelgen en konstruerad högtid. Den finns där för att det har visat sig praktiskt att ha en tideräkning som byter år vid den här tiden. Kyrkan byter år vid första söndagen i advent. Jag tror inte att björnarna i idet tänker på att det är nyårsafton i december, förutsatt att de inte vaknar av fyrverkerierna förstås. För många människor vaknar inte livsandarna förrän till våren när grönskan kommer åter. Det spelar ingen roll hur vi tänker, det är ändå så att varje ny dag, oavsett årstid, är den första dagen på resten av vårt liv. Det är vår uppgift att fylla den med det vi kan för att skapa ett bättre samhälle för oss alla. Inte bara för oss själva, utan för oss alla tillsammans. För man är inte stark om man är ensam. Man är bara ensam. Och ensammare blir man om man mer och mer tänker på sig själv och sina egna behov.
Vi är sociala varelser. För ganska länge sedan insåg mänskligheten att fördelarna med att organisera livet i grupper och samhällen är överlägset den individuella tillvaron, separerad från andra. Vi klarar oss inte på egen hand. Vi behöver helt enkelt varandra.
Det är därför jag ser med oro på hur vårt land utvecklas. Jag ser hur det blir allt viktigare att hitta lösningar på problem och behov ENBART med tanke på MIG och MINA behov. I takt med att fler och fler väljer efter den principen kommer utrymmet för alla de människor som av olika skäl, det kan vara sjukdom, ålder, ekonomiska förutsättningar, funktionsnedsättningar eller något annat, inte KAN välja, att minska. Man får helt enkelt skylla sig själv om man inte har valt rätt. Och allra mest får man skylla sig själv om man är kvinna…. För mig är detta ett omänskligt och primitivt samhälle. Jag önskar att vi, så här långt in i 2000-talet och i en tid när vi via nätet kan umgås med varandra oberoende av tid och rum, när vi kan skicka raketer till Mars och klona så många lamm som vi kan önska oss, hade kommit längre. Jag hade hoppats att vi hade insett att människovärdet inte är beroende av individuella förutsättningar utan helt enkelt bara ÄR. Men så är det inte. Var och en förväntas vara sig själv nog. Och så fungerar det ju inte.
Vad kan vi då göra? Vi kan jobba i det stora och i det lilla, för läget är inte hopplöst. Vi KAN vända den här skutan, men det kräver att VI, du och jag, gör det, TILLSAMMANS. Vi kan välja rätt väg när många andra väljer fel. Vi kan välja att utjämna skillnader mellan människor istället för att förstora dem. Vi kan se till att förtroendeuppdrag ges efter förtroende och inte efter makthunger och pengabegär. Vi kan ge varandra en hjälpande hand istället för att vända ryggen till. Vi kan leva efter de principer som har byggt vårt demokratiska samhälle. Vi kan helt enkelt sluta upp med att värdera varandra olika. Vi kan visa att det är tillsammans, som män och kvinnor med alla våra olikheter, som vi bildar den oslagbara mångfalden som skyddar oss från faror och som ger livet harmoni.
För den ensamme är inte stark. Han är bara ensam. Låt oss tillsammans göra 2013 till året då vi gemensamt byter ut egoismen som bärande princip mot solidariteten och kärleken. Det är nämligen nyckeln till ett bättre och långt mer mänskligt samhälle än vad vi har idag. Vi KAN om vi VILL. Och JAG VILL. VILL DU?
(Hämtat från Birgitta Axelsson Edström, klok kamrat i Kalmar)
I dagens SN (20 dec) skriver samtliga partier i kommunfullmäktige (utom SD förstås) att alla människor behövs i Nyköpings kommun. Ett bra initiativ som visar att det finns en gemensam värdegrund om människors lika värde över blockgränserna.
Det är lätt tro RUT:s glans falnat mot bakgrund av diskussionen om avdrag för läxhjälp (när skolan inte klarar sitt ansvar) och privat bartender hemma. Men icke…
Nu kommer åter argument om att RUT gynnar hårt trängda småbarnsföräldrar och RUT ser till att svarta jobb blir vita. Detta är dock nu som tidigare helt fel!
Det är bara 9 procent av dem som nu t ex städar vitt med RUT-avdrag som tidigare arbetade svart. (Källa finns här nedan). Och titta på diagrammet såär det väldigt uppenbart vilken samhällsgrupp som har använder RUT mest.
Finns det inte bättre sätt att använda skattepengar? Skola? Vård? Omsorg?
Centerns utspel om fri invandring till Sverige väcker en rad frågor. Principiellt är det en tjusig tanke förstås, men lyssnar man lite mer noga till vad centerns Per Ankersjö säger kryper mer tveksamma motiv fram. Det är dock motiv som känns igen från Annie Lööfs husgud Ayan Rand, dvs sänka lönerna och släpp arbetsmarknaden helt fri, alltså helt vild kubbning om jobb som definitivt inte räcker åt alla.
Fri invandring fungerar bara om de som kommer hit får klara sig bäst de kan – vilket Centern verka tycka – tills de förmår betala för sig. Att på så vis skapa ett Fattigsverige utanför det ordnade samhället är inte ansvarsfullt.
Dagens utspel (13 dec) från alliansens fyra partisekreterare vid ett besök hos kvinnojouren ”Alla Kvinnors Hus” säger något om fantasilösheten i regeringen. Och om tillståndet i riket. (Se SvT Debatt)
CITAT:
– Alliansregeringen har satsat mer än någonsin på att bekämpa våld i nära relationer. Samtidigt är enskilda människors engagemang ovärderligt. Därför har vi infört möjligheten att göra skatteavdrag för gåvor på upp till 6 000 kronor per år,( skriver partisekreterarna).
Skatteavdrag är högerns universallösning. Det används mot arbetslöshet, bostadsbrist, stress, undermålig skola och mot den enorma bristen på bartenders i hemmet. Nu ska skatteavdragen också ta sig an våld i nära relationer med samma hisnande framgång.
I dagens SN (12 dec) finns ett stort uppslag om fritidspolitiker främst personifierat av Patrik Renfors (v) i Oxelösund. Han jobbar skift på SSAB, men ägnar större delen av sin vakna tid åt att försöka förändra i den riktning han tror är rätt.
94 procent av politikerna i Sörmland är politiker på fritid, dvs det är vanligt folk som är politiskt intresserade. Vi tycker att demokrati är ett bra styrelseskick och demokrati styrs av folkvalda, alltså politiker.
Därför blir jag orolig när man hör alla hätska utfall (insändare och i sociala medier) om hur ”politiker” förstör, inte begriper eller kallas vid diverse öknamn. Vad ligger bakom denna allmänna kritik? Om man vill ha andra politiker är det ju faktiskt något för ett val att ändra på där alla kan rösta.
Eller är det så att bakom dessa grumliga påhopp frodas en undervegetation av ett slag där demokrati kallas ”dummokrati”?
I dagens SN (10 dec) skriver Folkpartiet på sin blogg att snart får Sverige ännu fler Nobelpristagare!
Jag vet inte riktigt varför fp kan tro det! Det är korrekt att det görs en satsning på forskning i borgerlig budget. Men – och detta är den springande och avgörande punkten – resultaten i skolan blir allt sämre. Fungerar inte skolan bra blir det svårt att få bra studenter inom forskningen.
Sedan Björklund tillträdde 2006 har antalet unga med högskoleexamen stadigt minskat. Högskoleverket varnar dessutom för att andelen forskarutbildade är på väg ner.
Folkpartiet försöker bokstavligen slå blå – just det – blå dunster i oss.
I gårdagens Dagens Nyheter fanns två rejäla snytingar mot den borgerliga regeringen. Dels konstaterades att de som redan har lite fått det ännu sämre medan de välbeställda fått det ännu bättre under senare år. Dels konstaterade DN Motor att miljön får ge vika för penningen när Anders Borg får bestämma.
Det dyker numera ideligen upp kritik mot regeringen i allt fler media. Inte minst på aktuella miljöområdet där ”miljöministern” lagt sig platt.
