Den nedmontering av den svenska välfärden som regeringen med stor kraft ägnar sig åt drabbar landsbygden hårt. Det är städerna, speciellt storstäderna, som gynnas av alla privatiseringar. Östermalm är Sveriges läkartätaste område. Men det är likadant med privatskolor, apoteken osv.
Här i Nyköpings kommun finns ett landsbygdsråd med lokala aktörer och med politisk koppling via kommunalrådet Nicklas Franzén (v). Ett steg åt rätt håll och vår kommun tillhör inte de hårt drabbade i landet.
Ska vi få större delen av landsbygden att även framöver vara annat än mål för helgutflykter krävs en rad kraftfulla insatser. Här i kommunen kan man peka på t ex bredbandet i Tunaberg som exempel. Men för att få effekt krävs generella åtgärder. Vänsterpartiet centralt föreslog i somras att läkare, lärare, poliser och andra bristgrupper i glesbygd ska få skriva av sina studieskulder om de tar jobb just i glesbygd.
Partiet har också arbetsgrupper med folk från t ex Pajala som arbetar fram fler konkreta förslag. Om någon månad kan vi vänta att förslagen läggs fram.
Det är motigt för alliansen nu. Knappt har svallvågorna efter centerns utspel lagt sig förrän nya slag drabbar alliansen. I går sprack Jobbpakten och det samma dag som DN avslöjade att satsningen på att få högkvalificerade specialister till Sverige i stället blev att ett låglöneträsk skapats.
I dag är det Erland Eskilssons satsning ”Matlandet Sverige” som visar sig vara ett magplask. ”Pratlandet Sverige” säger branschen.
Och Reinfeldt snubblar med tungan i Davos där han bland annat hävdar att det är för få låglönejobb i Sverige (jo, han säger så). Dels är det ett intressant uttalande sig politiskt sett, dels har han fel. I t ex Lettland kryllar det av låglönejobb (relativt sett), men ekonomin skiljer sig inte positivt mot Sverige.
Inte nog med det! Nu visar det sig att Swedbank ger ut rekordhög utdelning i år. Dubbelt upp mot förra året per aktie och man ökar dessutom till 75 procent av vinsten till utdelning från tidigare 50 procent. Så sent som i november var Anders Borg ute och ”varnade” bankerna. Någon har räknat ut att det var 49:e gången som han ”varnat” sedan han blev finansminister. Trovärdig – någon?
PS! Kan inte låta bli att kommentera SN:s ledarsida igen. Där hävdas i dag (onsdag) att ”vi” yrvaket diskuterar kvaliteten i privat respektive offentligt driven välfärd. Hur länge har SN sovit? Debatten har i bra många månader handlat om vinster i välfärden – inte kvaliteten i efterspelet av Carema-skandalen.
När jag var ute och gick i dag i det fina vädret (ja, det var det ett tag) slog det mig hur mycket som händer just nu. Passerade nya seniorboendet vid Rosenkällagården, fortsatte mot Rosvalla och såg några som var och planerade för nya sporthallen, ner mot Stadsfjärden och såg det var full fart på byggandet på Brandholmen igen. Fortsatte utmed Stadsfjärden och kunde se byggkranen vid äldreboendet på Arnö (Myntan) samtidigt som delar av nya högstadieskolan vid Tessin skymtade mellan träden. Men det byggs också ute i de mindre orterna. Just nu är byggande på gång i både Svalsta och Stigtomta.
Sammantaget ger detta ett mycket positivt intryck av en stad i utveckling som många tror på. Det känns bra att bo i Nyköping!
Det går framåt! Långsamt men ändå. När förre moderatledaren Ulf Adelsson som SJ-chef upptäckte att avregleringen av järnvägen var en katastrof sade han det öppet (och fick sparken av den borgerliga regeringen naturligtvis). Nu går förre moderatledaren Bo Lundgren ut (som avgående bas för Riksgälden) och säger att bankerna borde nationaliseras. Tack Ulf och Bo! Vi från vänstern har ju hävdat detta länge, men kanske tar det bättre när ni säger det.
Tredje ljuspunkten är att EU beslutat införa Tobinskatt, dvs skatt på finansiella transaktioner. Det var ju något som alla på den borgerliga kanten hånskrattade åt när Attack tog upp frågan för ett antal år sedan. Visserligen är – givetvis – den svenska regeringen emot, men elva länder ska nu testa idéen.
Sverige är det enda land i Europa som som inte har något icke-kommersiellt alternativ på bostadsmarknaden. Jo – du läste rätt! Det är så.
I hela övriga Europa finns ett icke-kommersiellt alternativ, dvs företag som utan vinstintresse bygger och hyr ut ibland under marknadspriser, vilket gör att vanligt folk kan bo även i attraktiva områden. I många länder finns system för att få fram bostäder för framför allt låginkomsttagare. Så icke i Sverige.
I alla länder – utom Sverige – har man begärt undantag från EU:s konkurrensregler för att kunna ha detta icke vinstdrivna alternativ.
Vi har av tradition haft begreppet ”allmännyttan” i Sverige för att försöka garantera ett vettigt boende för alla oavsett plånbok. Det har den borgerliga regeringen avskaffat år 2011.
Träffpunkten i Nyköping (drivs ideellt men med huvudsakligt stöd från kommunen) är ett ovärderligt andningshål för dem som hamnat utanför av någon anledning: bostadslös, f d missbrukare osv. Här kan man få något att äta, träffa folk, värma sig en stund. Träffpunkten är något av ett nav för de här grupperna som sedan ska slussas vidare förhoppningsvis.
Jag var på studiebesök där i förmiddags och träffade engagerade medarbetare som gör allt de kan trots små resurser. Men det obehagliga var deras vittnesmål om att den här gruppen tenderar att öka. Regeringens hårdhänta politik sedan flera år mot de lite mer resurssvaga syns tydligt här.
Är det så illa att högerfolket trumfat igenom att ”var och en är sin egen lyckas smed” och att om du inte lyckas betyder det bara att du inte ansträngt dig, underförstått du har dig själv att skylla. Med den argumentationen är det också lätt att tycka att det inte behövs mer resurser. – De får väl ta sig i kragen!
De som tjänar mycket behöver högre lön för att motiveras hävdar borgerligheten. Den otäcka sidan är deras argument att de som är i botten av samhället inte ska stimuleras. Där är det piskan som gäller och att få motivation genom vettig ersättning är det inte tal om.
Turerna runt Centerns idéprogram kan väl knappast undgått någon. Men det kan vara intressant att notera hur SN:s ledarsida reagerar.
– Hysteriska reaktioner, heter i lördagens ledare.
Hmmm… man kan undra (med viss oro) vilken värld ledarskribenten lever i. När ett parti lägger ett extremt nyliberalt förslag (=läs Timbro) som går på tvärs mot den allmänna syn på stat och individ som finns sedan länge i Sverige är det givetvis helt naturligt att folk reagerar.
Ser man förslaget mot bakgrund av Annie Lööfs tidigare uttalanden är förslaget dock logiskt. Hon har tidigare sagt att ”skatt är snudd på stöld” och ”staten har alltid något ont i sig”.
Man kan lika väl säga att Centerns förslag är en ”hysterisk” reaktion på det starka svenska samhället.
I dagens SN (8 jan) finns en ledare som slår det mesta i sin naivitet. Ledarskribenten är förvånad och till och med lite upprörd över vad som hänt med Sverige och begreppet solidaritet (fast hen själv använder nog inte det ordet):
– Det här med att hjälpa andra människor, att tänka på någon annan än sig själv. Det verkar vara helt ointressant, står det i ledaren.
SN är upprörd över att de flesta nyårslöften går ut på att fixa till det för sig själv, gå på gym, äta bättre osv, men att detta med att tänka på andra kommer långt ner på listan.
Men detta är ju EXAKT det som propagerats från borgerligt håll i decennier med stöd av Timbro och Svenskt Näringsliv. Det var ju dåvarande PR-chefen Eskilsson som myntade uttrycket ”Satsa på dig själv” på tidigt 80-tal. Borgerligheten tyckte att detta med solidaritet och kollektiv gått för långt och anlade effektiv moteld.
Sedan dess har vi sett utvecklingen mot individualism gå i raketfart. Ordet ”kollektiv” har fått en negativ klang och ”individ” har blivit ordet för dagen. Vi har dessutom en regering som gynnar de starka som finns i ”innarförskapet” och de som är utanför straffas med sämre villkor på alla tänkbara plan, inte minst i fråga om status sedan kampanjen om ”fusket” i försäkringssystemen drog igång.
I ett samhälle där egoismen är den bärande principen vinner den starke. Problemet är att den starke inte är stark. Han är helt enkelt bara ensam.
Vi har ett nytt år framför oss. Det ligger där som ett oskrivet blad. Visserligen är nyårshelgen en konstruerad högtid. Den finns där för att det har visat sig praktiskt att ha en tideräkning som byter år vid den här tiden. Kyrkan byter år vid första söndagen i advent. Jag tror inte att björnarna i idet tänker på att det är nyårsafton i december, förutsatt att de inte vaknar av fyrverkerierna förstås. För många människor vaknar inte livsandarna förrän till våren när grönskan kommer åter. Det spelar ingen roll hur vi tänker, det är ändå så att varje ny dag, oavsett årstid, är den första dagen på resten av vårt liv. Det är vår uppgift att fylla den med det vi kan för att skapa ett bättre samhälle för oss alla. Inte bara för oss själva, utan för oss alla tillsammans. För man är inte stark om man är ensam. Man är bara ensam. Och ensammare blir man om man mer och mer tänker på sig själv och sina egna behov.
Vi är sociala varelser. För ganska länge sedan insåg mänskligheten att fördelarna med att organisera livet i grupper och samhällen är överlägset den individuella tillvaron, separerad från andra. Vi klarar oss inte på egen hand. Vi behöver helt enkelt varandra.
Det är därför jag ser med oro på hur vårt land utvecklas. Jag ser hur det blir allt viktigare att hitta lösningar på problem och behov ENBART med tanke på MIG och MINA behov. I takt med att fler och fler väljer efter den principen kommer utrymmet för alla de människor som av olika skäl, det kan vara sjukdom, ålder, ekonomiska förutsättningar, funktionsnedsättningar eller något annat, inte KAN välja, att minska. Man får helt enkelt skylla sig själv om man inte har valt rätt. Och allra mest får man skylla sig själv om man är kvinna…. För mig är detta ett omänskligt och primitivt samhälle. Jag önskar att vi, så här långt in i 2000-talet och i en tid när vi via nätet kan umgås med varandra oberoende av tid och rum, när vi kan skicka raketer till Mars och klona så många lamm som vi kan önska oss, hade kommit längre. Jag hade hoppats att vi hade insett att människovärdet inte är beroende av individuella förutsättningar utan helt enkelt bara ÄR. Men så är det inte. Var och en förväntas vara sig själv nog. Och så fungerar det ju inte.
Vad kan vi då göra? Vi kan jobba i det stora och i det lilla, för läget är inte hopplöst. Vi KAN vända den här skutan, men det kräver att VI, du och jag, gör det, TILLSAMMANS. Vi kan välja rätt väg när många andra väljer fel. Vi kan välja att utjämna skillnader mellan människor istället för att förstora dem. Vi kan se till att förtroendeuppdrag ges efter förtroende och inte efter makthunger och pengabegär. Vi kan ge varandra en hjälpande hand istället för att vända ryggen till. Vi kan leva efter de principer som har byggt vårt demokratiska samhälle. Vi kan helt enkelt sluta upp med att värdera varandra olika. Vi kan visa att det är tillsammans, som män och kvinnor med alla våra olikheter, som vi bildar den oslagbara mångfalden som skyddar oss från faror och som ger livet harmoni.
För den ensamme är inte stark. Han är bara ensam. Låt oss tillsammans göra 2013 till året då vi gemensamt byter ut egoismen som bärande princip mot solidariteten och kärleken. Det är nämligen nyckeln till ett bättre och långt mer mänskligt samhälle än vad vi har idag. Vi KAN om vi VILL. Och JAG VILL. VILL DU?
(Hämtat från Birgitta Axelsson Edström, klok kamrat i Kalmar)